För mig är NH inte en metod eller ett sätt att hantera hästar på, utan snarare ett förhållningssätt, hur jag  ser på livet, på mina medmänniskor, och på min häst.
 
- Att jag som tänkande, kännande människa lär mig att se andra, människor och djur, med empati och förståelse.
 
- Att jag hela tiden strävar efter att nå en större förståelse för hästar, en specifik individ, eller arten som sådan.
 
- Att jag förstår att varje situation med varje häst, har någonting att lära mig.
 
Det handlar om att lära sig att se och förstå de signaler som hästarna ger oss, och att kommunicera med hästar på ett sätt som är naturligt för dem att förstå. Det naturliga sättet för en häst att kommunicera är genom kroppsspråk. Gester, kroppshållningar och blickar som kanske inte uppfattas av ett otränat öga, bildar ett klart och tydligt språk hästar emellan när de verkar tillsammans i flock. Om jag kan använda det språket när jag arbetar med en häst, så har jag stora möjligheter att få en glad och samarbetsvillig häst.
Det handlar om ledarskap, men framförallt om partnerskap. Jag måste självklart vara den ranghöge i förhållande till hästen, men jag måste hela tiden, varje sekund, försöka förstå vad min häst försöker säga mig, för att kunna vara en bra, och värdig ledare. Om allt detta fungerar (och varför ska det inte göra det?) så är risken för att olyckor ska hända i princip minimerad.
 
- Eftersom min häst litar på mig som ledare, så behöver den inte själv ta ansvar för om den behöver vidta egna åtgärder för att klara livhanken, den överlåter till mig att avgöra om det är nödvändigt att fly.
 
- Eftersom jag har ett etablerat ledarskap, så kommer min häst inte på tanken att ifrågasätta vad jag säger, och kommer inte att bemöta mig nonchalant, hotfullt eller aggresivt.
 
- Eftersom hästen accepterar mig som ledare så kommer den att respektera mig och kommer inte att gå över mig eller försöka kasta av mig när jag rider.