Lifet i Svartarbo

När träningen är belöningsbaserad kommer Jackson när Annika Lif

Varför träna med R+?

  • Varför träna med R+?

    Vad finns det egentligen för anledning att byta metod om jag redan har ett fungerande koncept? Det kan ju bara varje person svara på. I mitt fall så är det att jag faktiskt tycker det är intressantare och roligare.

    Om man är en hyggligt skicklig tränare, så behöver man väldigt sällan gå upp i tryck även om man jobbar R-. Eftergifterna är så snabba, och kriteriesättningen så väl satt att hästen inte har någon anledning att protestera. Jag personligen kan inte luta mig mot en åsikt att det är det etiskt rätta eftersom det påståendet i sig inte riktigt stämmer. Det kan ju verkligen vara det enda etiskt rimliga, att byta system, men snarare så handlar det ju om med vilket skicklighet människan tar sig an en häst. På det området finns det verkligen verkligen utrymme för förbättring. Överallt i landet, inom alla grenar så önskar man ju att intresset var större för att höja kompetensnivån om hästars inlärning och om beteendeanalys i sig. Det är en annan diskussion.

    Jag smickrar mig med att inneha kompetensen i att hantera mängden tryck vilken jag ska applicera på en häst i varje given stund. Det handlar alltså inte om att jag inte är bekväm med vilken förstärkare som används, R+ eller R-. Det var därför det tog så lång tid för mig att gå över till helt R+ upplägg.

    Frivillighet är A och O

    Det jag går igång på med nuvarande träning är ju att hästen, för att träningen ska bli av, måste säga ja. Eftersom hästen är lös och hela tiden kan gå ifrån mig, så är det precis vad den kommer att göra om den tycker det är för svårt. Den kommer att gå och ställa sig och äta hö, eller vilken annan pausmat den har, eller kanske gå och titta på sina kompisar eller leta gräs längs staketet. Den valfriheten kan verkligen vara ganska utmanande för oss människor! Vi har kanske planerat precis vad vi vill träna på, och så går hästen därifrån, TROTS ATT JAG ÄLSKAR DEN!! Om det händer, så är det ingen större fara. Det är bara information om att jag behöver göra om träningssituationen så att den fungerar bättre för hästen. Om den har lättare att förstå vad den ska göra för att få sina belöningar, så kommer den att stanna kvar. Lätt teori bakom, men inte alltid så lätt att få till praktiskt, men det viktiga i livet är sällan lätt att få till.

    Valfriheten ovan, den att hästen har rätt att säga nej, är också det som gör hela skillnaden. Om hästen vet att den har en möjlighet att strunta i träningen och gå där ifrån så kommer den sällan göra det. Arbetslustan som infinner sig när hästen vet att den inte behöver om den inte vill är helt fantastisk att jobba med! Då behöver belöningen i sig inte vara så särskilt imponerande god, arbetet i sig har en belönande effekt. Det är ju nånting oerhört rart med en häst som avslutar sin paus på eget bevåg och vill fortsätta arbeta, trots att det är samma mat i paushinken som i min godisväska. Det säger nånting.

    Under alla år jag jobbat som NH-tränare så måste jag väl erkänna att det aldrig hänt. Att hästen kommit till mig, visat prov på en färdighet och sagt ”Titta vad jag kan, jag kan backa i cirklar eller kliva upp på en presenning!” Nu är det exakt vad som händer, och jag blir varm i hjärtat varje gång. Självklart gör hästen det för att det finns en historik av att det lönar sig. Så himla skojigt är det antagligen inte att gå på ett stycke plast, men det spelar väl ingen roll? Om hästen gör det upprepade gånger för att få en godbit så är väl det toppen, jag älskar ju att servera dem.

    Grädden på moset

    En annan grej som är väldigt härlig med R+, är att när hästen väl förstår, så bjuder den mer och mer av samma beteende. Den bjuder i regel mer och snabbare leverans för var gång efter varje belöning, vilket jag inte heller kan påminna mig att det hänt med tidigare förstärkningsupplägg. (Det kan du kika på i övningsbiblioteket där hästarna ofta gör just det, bjuder mer och mer.) Det i sig är väldigt belönande för mig som människa.

    Fler delningsvägar

  • Vad är vad?

    Ibland kan det verkligen finnas en del begreppsförvirring runt det här med belöningsbaserad träning. Vi människor har lätt att missförstå varandra, så det vore ju verkligen bra om vi så ofta som möjligt i alla fall pratar om samma sak när vi för samtal.

    Jag vill föra ett kort resonemang om vad belöningsbaserad träning är. Att stoppa i sin häst lite godbitar efter att den gjort något bra behöver inte vara belöningsbaserad träning. Eller, det kan vara det, beroende på orsaken till varför den utförde beteendet. I den traditionella träningen inom alla tider och grenar har vi byggt träningen på att vi har en idé om vad vi vill att hästen ska göra, t ex gå framåt. Vi lägger till en skänkel i sidan på hästen, kanske följt av lite pickande med ett spö i sidan på den. Trycket från skänkeln och spöt är saker en häst helst skulle leva utan om den fick välja helt fritt. Den skicklige tränaren tar omedelbart bort trycket så snart hästen börjar gå framåt (eller egentligen precis innan den börjar gå). Att trycket försvinner är i sig en lättnad för hästen, och sannolikt kommer den att fortsätta göra beteendet vid samma stimuli. Vi har förstärkt (fått något att i framtiden ske i ökad skala) genom negativ förstärkning. Eftersom hästarna i detta fall är ganska bra på att generalisera så kommer den efter att ha lärt sig några olika situationer att gå framåt/åt sidan/bakåt så kommer den att vara en individ som går undan för tryck oavsett vart det kommer ifrån.

    Även om jag matar hästen efter önskat svar, och trycket är aldrig så litet, så är det ändå inte belöningsbaserat. Anledningen till att hästen flyttade på sig är för att undvika ett tryck som den lärt sig kommer att öka om den inte verkställer. Det är det som är hela skillnaden. Inte godbiten i sig, utan vad det är som driver beteendet.

    Både positivt och negativt förstärkt.

    Det vi kallar för mixad träning, alltså en kombination av positiv och negativ förstärkning kan ju i sig se lite olika ut, varav jag skulle gissa den vanligaste är att man tränar med hjälp av negativ förstärkning, men tillför mat. Maten kommer att göra situationen roligare för hästen, och antagligen öka viljan att vara till lags, men det är fortfarande trycket som skapar beteendet.

    Man kan tycka att det här är hårklyveri, jonglerande med ord, men som jag ser det är det en väsentlig skillnad. Det positivt förstärkta beteendet, det som kommer av att du låter hästen utföra ett beteende. Ett beteende du vet kommer att komma eftersom du riggat miljön på så vis. Den kommer att utföra det därför att den själv väljer, den kommer inte att gå in i ett tryck om den inte utför. Den väljer det därför att det ligger nära till hands. När den väl utför tillför vi en förstärkare, som antagligen är godis, men kan vara någonting annat hästen vill ha också. Förstärkaren i sig gör att hästen vill utföra beteendet igen, utan uppmaning, för att nå förstärkaren. Så, och enbart så, kan vi se om en träning är belöningsbaserad eller ej. Hästen väljer själv att utföra oombedda beteenden därför att det finns en historik av att det renderar någonting den vill ha.

    Hur kan det se ut i vardagen?

    Man kan jämföra med sig själv och sin vardag. En stökig diskbänk är, i alla fall för mig, ett irritationsmoment. Störningen finns kvar ända tills dess att jag väljer att städa köket, och då försvinner störningen. Att städa köket är alltså negativt förstärkt. Jag kommer att göra det nästa gång köket är grisigt också eftersom jag vet att det är så jag blir nöjd. Åtminstone jag kommer inte att knacka på hos grannen för att få städa deras kök också, även om känslan i mitt eget kök är aldrig så god. Varje dag när min egen bänk är belamrad av disk kommer jag att städa den för att den ska bli fin. Ingen behöver skälla eller tjata på mig, men det är fortfarande elementet jag inte vill ha som driver mig att städa. Den goda känslan efter kan ju jämföras med godiset i den mixade träningen. Den gör det roligare, men den kommer fortfarande inte få mig att gå in till grannen och städa utan det är för att bli av med stöket hemma jag sätter igång.

    För en annan person är kanske städningen i sig så rolig att det är själva utförandet som driver tillhyffsningen av bänken. Då är beteendet ”städa köksbänk” antagligen positivt förstärkt och dessa personer har troligtvis ett betydligt renare hem än vad jag har. 😉

    Fler delningsvägar

  • När man vill träna men ändå inte vill.

    Jag känner väl till hur det är att helt tappa motivationen, så här kommer lite tankar i ämnet som hjälpt mig att komma över det små ”träningsdepressionerna” som ibland uppstått genom åren.

    Börja med att fundera ut varför du tränar med din häst. Är det glädjestyrt eller är det för att bevisa nåt för nån annan eller för att du känner ett tvång av annan art som gör att du känner att du måste? ”Måste” är ju ett tvärsäkert sätt att ta bort all glädje, åtminstone för mig. ”Vill” är å andra sidan medicinen för att lyckas.

    Det här är ju grundläggande för livet i stort, och kan ju vridas på i all oändlighet för att lägga tankarna i en hälsosam riktning, det ska vi inte göra här, men det kan vara värdefullt att fundera på ”Varför har jag häst?” ”Vad vill jag kunna göra tillsammans med min häst?” Drar man det aningens längre så kan det vara värdefullt att tänka ”Vad vill min häst med mig?”. Själv har jag funnit det väldigt belönande att träna på saker då hästarna med entusiasm säger ”Hell yeah, det gör vi!”. Å andra sidan är det ganska själsdödande att övertala en häst att göra ett jobb den inte är pigg på eller den kanske tycker är aningens otäckt. Även om det görs med små fina övertalningsmetoder så uteblir glädjen för egen del (det här är ett helt annat kapitel, hur man arrangerar miljön och träningen så att det hela tiden ska bli Hell yeah!).

    Men hur ska man göra då?

    Hur som helst, om du landat i att du har häst därför att du vill, men ändå inte får till träningen så är det läge att sluta slå på dig själv och sluta låta din inre domare berätta att du borde kunna bättre. Här gäller det att hitta strategier som får dig att inte bara vilja ha häst, men som också får dig att vilja träna med den. För mig har det varit värdefullt att sätta en viss tid på dagen då det ska göras, och målet för dagen är så löjligt lågt att det är helt omöjligt att misslyckas. Kanske är målet att gå med hästen till det ställe du vill träna och bara följa efter den dit den vill gå. Kanske är det att slänga ut morötter på marken och titta på när den letar upp dem. Kanske är det att gå i myrsteg omväxlande med sjumilasteg och se om du kan få hästen att härma dig. Vad vet jag vad som passar dig? Ingenting alls, men jag vet en del om frustrationen det kan innebära att inte ha lust att träna men ändå inte vilja inte träna.

    I mitt fall blev det så att mina tänkta tre minuter alltid ”urartade” till riktiga träningspass, men då finns det ytterligare en fälla som man kan tänkas trilla ned i. Träningen måste lyckas!! Absolut förödande att faktiskt ta sig för att gå in i ett träningspass och känna att jag inte lyckas, då blir det antagligen ännu större tröskel att ta sig an träningen nästa gång. Tricket för att få träningen belönande för mig själv (och hästen så klart) är ju att träna på tillräckligt lätta saker så att hästen och jag hela tiden lyckas och därmed gör att jag vill träna igen. Det är en konst att lära sig hur högt ribban skall läggas, samtidigt som det inte får vara så lätt att hästen och jag blir uttråkade och tränar på slentrian, så får det inte bli så svårt att vi risker att missa målet. Här kommer några förslag.

    Ett sätt att göra det svårare utan att göra det för komplicerat är att ta ett beteende som hästen förstår och kan utföra väl, ta exakt samma beteende, flytta på er och gör övningen på en annan plats. Den störningen i sig gör det hela svårare, men det behövs inte så mycket tänkande och planerande, vilket det kanske inte finns utrymme för. Ett annat sätt är ju så klart att träna på redan befästa beteenden men försöka göra dem så exakt lika det bara går så många gånger som möjligt. Ytterligare ett sätt kan vara att träna på att förstärka lagom lätta beteenden så pass mycket att hästen föreslår dem innan du gör det, och sedan skifta mellan några olika och sätta ihop dem till små kedjor.

    Min erfarenhet är att har jag väl kommit så långt, att jag ska börja göra övningarna svårare, då kommer viljan av sig själv, och det blir lättare att ta sig an nästa pass, och nästa, och nästa. Det här kan vara lite marigt att få till helt själv och det kan vara väl placerade pengar att boka en digital lektion. Den kan ske med eller utan häst, du är varmt välkommen att ta reda på mer om du är intresserad. Hör av dig via mejl eller telefon.

    Fler delningsvägar

  • Hur mycket kan man egentligen mata sin häst?

    En fråga som dyker upp ibland är hur mycket godis man kan försvara att stoppa i sin häst som kanske har en tendens att bli få fång eller som lätt blir lite för rund. En knivig fråga, Rent träningsmässigt så är svaret – Så mycket som möjligt!

    För att undvika frustration eller en häst som mentalt lämnar platsen och blir helt passiv behövs en stadig ström av mat och själv ser jag gärna att hästen tuggar sig igenom hela passet. Mat för rätt beteende, gratismat när hästen är osäker, mat vid valda tillfällen för att höja intresset för aktuell syssla, mat när den går med mig till ny plats osv osv. Man behöver inte vara särskilt rädd för att hästen lär sig ”fel” beteenden av att få mat för ingenting, tvärtom byggs det gärna in otrevligheter när maten uteblir och hästen inte förstår hur den ska komma åt belöningen. Jag vill ogärna ha flaxande framben eller i frustration bakåtstrukna öron på grund av att dess människa väntar på ”rätt” beteende för att kunna belöna. Bättre att aldrig hamna i de looparna, för de kan vara lite kniviga att ta sig ur. Med detta sagt så finns en betydande risk att om du ger mat till följd av att det sparkats med ett framben som kommer den sannolikt att göra det igen. Problemet i just det fallet är ju inte att hästen viftar med frambenet, utan att den byggt upp så pass mycket frustration att den kände behovet att ”tala tydligare”.

    Hur man undgår de här groparna är en annan diskussion, och nu tänkte jag resonera om godis och hur mycket man egentligen kan ge.

    Så, även om man träningsmässigt bör mata så mycket det bara går så finns det ju en del andra saker att tänka på vad gäller matandet. Jag är varken veterinär eller agronom, så jag tänker inte ge mig in på att råda vad man ska mata med, men risken för ”övergödning” är ju inte obefintlig. Om din häst redan får nån form av kraftfoder så är ju problemet redan löst, ge den helt enkelt maten som belöningar istället för en giva i en krubba. Om den inte får en daglig giva av nånting, så hitta ett foder som är tillräckligt smakfullt för att hästen ska vilja jobba för det, men inte så gott att det skapar överentusiastiska hästar eller risk för för stort energiintag. Kanske morötter (jag vet, morötter innehåller mycket socker) eller äpplen (jag vet, äpplen har superlågt ph och är kanske inte toppen för tänderna), kanske havre (jag vet, havre innehåller massa stärkelse som inte är jättebra), kanske kraftfoderpellets (jag vet, en del innehåller verkligen väldigt mycket energi och stärkelse). En del tränar med framgång med sönderklippt hö eller ensilage, något mina hästar bestämt och enhälligt röstar nej till ”Det där har vi fri tillgång på i hagen, ge oss nåt bättre!”

    Om träningen ska bli av behöver det vara enkelt och inte mycket förberedelser, och då passar det mig med ett färdigfoder jag bara kan skotta ned i godisväskan.

    Själv är jag en lat person, orkar inte stå och slanta morötter, vill inte hålla på och blöta upp lusernpellets för att pigga upp stråfoderhack för att göra det smakligare. Jag har landat i fiberpellets från Granngården. Det innehåller just inte så mycket, men lätt för mig att hålla på med och hästarna tycker att det smakar gott. Med alltid tillgång till vatten under träningen så hästen kan gå och dricka när den vill tycker jag det fungerar alldeles utmärkt och hästarna verkar hålla med.

    Fler delningsvägar

  • Träna på sådant du inte behöver.

    Det har ett värde att träna in beteenden som du inte kommer ha nån större nytta av. Även om målet är att rida viss gren, köra timmer i skogen eller att din häst ska vara fotomodell för reklam så har det ändå ett syfte att lära in så många beteenden som möjligt.

    Ju fler beteenden din häst förstår och har blivit förstärkt i, desto säkrare blir den på hur systemet fungerar, och trygg i att belöningar kommer att komma så den kan lugnt jobba på i förvissning om att du är att lita på. Den unga hästen får en fantastisk förståelse för träning vilket bäddar väl för framtiden när det ”verkliga” arbetet ska påbörjas.

    Den skadade hästen som kanske blir frustrerad i bristen på stimulans får mentala utmaningar som hjälper den att hålla sig vid sunda vätskor.

    Jag gick i ganska många år omkring i tron att jag inte är intresserad av trick eller liknande, att jag måste se en framtida mening med det vi gör. Nu för tiden är jag kanske fortfarande inte jätteintresserad av att träna in trick för sakens skull, men ser verkligen värdet i att hästen och jag lär oss tillsammans att forma nya beteenden. Nu kan jag också se meningen för framtiden i att ju större repertoar hästen har, ju lättare är det att göra den ännu större, och min egen träningslusta får verkligen ny fart när jag kommer på ett nytt beteende jag vill träna på.

    En annan fördel med att träna på sådant jag inte behöver i framtiden är att jag ökar mina färdigheter i att bygga beteenden, det spelar inte så jättestor roll om jag misslyckas med att få helt rena utföranden för det är i framtiden inte viktig för mig att Wiggo kan göra en helt snygg fist bump eller att Jaxon kan snurra runt på en pall helt utan felsteg, men jag tränar mig själv i att lägga upp träningen så att det inte kommer in ”skräp” i beteendena.

    Kika på filmen för att se starten till ett hyggligt onödigt beteende med Jaxon, fundera sedan ut det onödigaste du kan tänka dig, gör upp en plan för hur du ska kunna träna på det och ut och experimentera!

    Lycka till! 🙂

    Fler delningsvägar

  • Värmeböljan är här!

    Efter en aningens sval vår och försommar får vi så vi tiger, åtminstone här i Svartarbo. Med temperaturer upp mot 30 grader och de insekter som följer därpå skulle man kunna tänka sig att det är lätt att tappa sugen på att träna med sin häst. Träna på lugna saker som inte kräver mycket rörelse, vare sig av dig eller av hästen. När du väl kommit igång och fått upp motivationen så går det antagligen att be om lite mer energi, men kanske inte, låt omständigheterna guida vad som blir bästa träningen.

    Ett värmeböljabeteende att börja med som senare kan leda till mer rörelse kan ju vara att dutta med nosen på en pryl och få betalt för det. För mer framtida energi, flytta saken och sätt hästen i rörelse genom att du flyttar dig och hästen följer efter prylen för att dutta och få betalt.

    Annars kan det ju i värmen vara lämpligt att träna på saker som innebär så lite rörelse som möjligt eftersom det kommer att vara lättast att lyckas med. Vissa hästar som är nybörjare på att få frihet genom att bli släppt lös, har ju svårt att hålla sig still, och då kan det ju vara bra att träna parkering med huvudet rakt fram, stå still med sänkt huvud, att frivilligt lyfta hoven för att underlätta vård osv.

    Att träna på att börja och sluta arbeta är väldigt värdefullt för framtiden. Ge hästen nånting att äta i en bytta på marken eller direkt på marken om det är tillräckligt lätt för hästen att få tag på maten. Avbryt ätandet genom att ge en signal för att belöning finns, ge mat från handen och låt den gå tillbaka till maten på marken. När den direkt bryter markätandet till fördel för vad du har i handen, flytta dig bort ett steg så hästen får göra nån sorts rörelse för att nå godsaken, i början kanske det räcker med att böja huvud och hals mot dig och maten. När det går helt smidigt, i en enda rörelse utan tvekan, flytta dig ytterligare lite så hästen måste ta ett steg bort från gratismaten för att få din belöning från handen. Direkt när den tagit första godisen, släpp den tillbaka till markmaten, alternativt gratismata den för att den följde med dig och sedan tillbaka till marken.

    Den här sist beskrivna övningen är antagligen den du på sikt kommer att ha mest nytta av. Det handlar om att hästen ska bli säker på att det finns mat i överflöd, så den behöver inte bete sig som ett kakmonster runt dig för att hitta maten, det finns på marken. Den kommer sannolikt att bli en lugnare, mindre frustrerad häst om den får ta pauser oftare än vad antagligen både du och hästen är bekväma med i början. Pausen är dock ingen bestraffning där det betyder att den går från roligt arbete med godisregn till att göra ingenting och sakna resurser. Pausen är bara en annan form av ätande och hjälper till att göra hästen säker på att förstärkare finns så det finns ingen anledning att hetsa efter dem. Om jag själv hade förstått vikten av goda pauser när jag började kika på belöningsbaserat så kan jag nu i efterhand se att jag hade sparat mig väldigt mycket frustration och uppgivenhet hos både hästarna och mig.

    Lycka till och njut av den fantastiska sommaren vi har! 🙂

    Lipizzanern Wiggo äter pausmat från snuffelmatta på marken.
    Wiggo äter pausmat från snuffelplattan.

    Fler delningsvägar

  • Lite transportträning med liten häst.

    Lille Jaxon har träffat transporten en gång i sitt liv, du kan kika på filmen. Vad han däremot tränat en hel del på är att följa mig, och att kliva upp på lastpallar, skivor, mattor och annat som innebär en annan känsla än marken för honom att gå på. Det är vad man kan kalla för Byggblock. För att bygga ett hus behövs många olika block som byggs ihop till ett stort hus. Arbetet med att bygga ett helt hus ter sig aningens omöjligt, men om man bygger ett block i taget för att sedan bygga ihop dem är lite mer greppbart. Detsamma med hästträning, det är lätt att träna många olika små saker vid olika tillfällen. När man sedan sätter ihop den så blir det kanske ett stort hus…eller en häst som kliver lös upp på hästtransporten första gången han blir presenterad. Hugg tag i första bästa drömbeteende, lista ut vilka block du kan bygga av och ut och bygg ditt hus. Lycka till! 🙂

    Fler delningsvägar

  • Sommar, sommar, sommar och sol…..

    Sommar, sol, grönt gräs och allt annat fantastiskt som hör sommaren till…..är verkligen helt fantastiskt, men för många så innebär det också att ha en häst som måste bogseras bort från gräset. Vi kan bara förstå dess längtan efter det goda goda gröna, men för att det ska bli lite roligare för oss så kan vi träna på att inte äta gräs helt utan att behöva hamna i dragkamp med hästen.

    Jag föreslår att börja öva där det inte blir en konflikt hos hästen, dvs på ett ställe där konkurrensen inte är så stor. Helt enkelt där du själv styr tillgången på gott, kanske på ridbanan eller i stallet. Låt hästen stå och göra ingenting, säg dess namn, eller annat ord som du vill ska signalera att den ska vända uppmärksamheten mot dig, och att det alltid är lönt att göra det. Det betyder att du inte ska välja ett ord som du i vanliga fall använder runt hästen. Säg namnet eller ordet, och mata genast, första gången väntar du inte på att hästen ska vända huvudet mot dig, utan handen med matbiten kommer till hästmunnen. Upprepa många gånger och strax kommer hästen veta att vad som vankas och kommer söka upp dig när den hör sitt namn. Börja så småningom att göra det svårare genom att ge den lite hö att tugga på, som den lämnar för annat tuggbart när den hör sitt namn för att sedan få lov att återgå till hötuggandet. Gör det vartefter svårare genom att utmana med svårare miljö, och snart kan du enkelt bryta gräsätandet genom att säga namnet, mata och låt den gå tillbaka till ätandet.

    Allt är en träningsfråga, och om du bygger vanan att avbryta betandet till fördel för annan vara från buffébordet så kan du så småningom använda gräsätandet i sig som belöning för annat beteende, t ex tillryggalagd sträcka på promenaden.

    Det finns självklart ett gäng olika liknande metoder för att uppnå samma mål, men det här är ett av dem och det är lätt att förstå och följa. Lycka till! 🙂

    Wiggo har lämnat gräsätandet till fördel för mat från handen.
    Fler delningsvägar