Angående vad som är en förstärkare, något som gör ett beteende starkare, vad vi för det mesta kallar belöning, är ju värt lite tankemöda. En del saker är nästan alltid förstärkare, t ex en godisbit till hästen. Andra saker kan vara belöningar/förstärkare ibland, t ex kliande. Ofta så är det ett toppensätt att få mer av ett visst beteende, genom att klia den på utvalt ställe när den gjorde det vi vill. Det bygger ju dock på att hästen vill bli kliad, och det i sig är ofta årstidsberoende. En av mina hästar vill inte alls bli kliad på vintern, han tycker väl att det inte är skönt i huden helt enkelt och han går därifrån. På sommaren däremot, så är han självklart av en helt annan inställning och kan absolut tänka sig att byta valuta i lönekuvertet.

Positiv eller negativ förstärkare

Härom dagen när vi satte oss i bilen så stod ac:n på max och fläkten lät därefter. Gången innan när bilen användes så var det stekande hett och ac:n var nånting väldigt värdefullt. Just denna dagen 17 grader ute och inte varmt i bilen så var det ganska höga ljudet av fläkten nånting aversivt. Det var en ordentlig lättnad när den stängdes av. Att sätta på fläkten gången innan var positivt förstärkt → vi erhöll svalka. Denna gången var det negativt förstärkt att stänga av fläkten → vi blev av med det irriterande ljudet.

Det kan vara bra att komma ihåg det i vårt häng med hästarna. Det som ibland är attraktivt är vid ett annat tillfälle värt att undvika. Det som en gång var obehagligt kan vid ett annat tillfälle ha ett värde, allt beroende på omständigheter.

Samma sak kan också vara +/- förstärkt vid olika tillfällen, men den ena gången för att den vill uppnå nånting, den andra gången för att den vill undvika nåt annat. Ett exempel. För att komma till vattnet måste vår fiktiva häst Brunte hoppa över ett dike. Han hoppar över diket och får belöningen vatten. När han druckit klart finns inte den tidigare förstärkaren för dikeshoppning kvar eftersom törsten är släckt. Vattnet är beläget där det är aningens trångt och det också står en bromsfälla som ser lite läskig ut. Att hoppa tillbaka över diket blir alltså negativt förstärkt eftersom avståndet till den läskiga bromsfällan ökas. Ett aningens långsökt exempel, men jag vill peka på vad det är som får honom att hoppa över diket. Ena gången för att uppnå nånting, den andra för att undvika nåt annat.

Lite senare har Brunte upptäckt att just på grund av den läskiga bromsfällan så är det på just den platsen ganska skönt att vara eftersom det inte är några insekter som biter i huden. Då, när den insikten väl kommit så blir det negativt förstärkt att gå till bromsfällan. Bromsarna är aversiven → gå till fällan → bli av med dem. Fällans funktion har ett högre värde än vad tillryggaläggande av avstånd till fällan har.

Vi styr inte alltid över förstärkare och aversiver

Att ha koll på vad som är vad är superviktigt att ha med sig i sinnet vid allt umgänge med våra hästar (eller människor för all del). Det finns nästan alltid förstärkare i omgivningen som vi inte har koll på och inte kan påverka i stunden. Vi behöver vara lite observanta på varför ett beteende verkligen sker (eller inte sker). Är det på grund av vårt träningsupplägg, eller är det nånting helt annat som styr utfallet på träningen? Och är det vi erbjuder som förstärkare nånting hästen verkligen jobbar för, eller finns det ett undvikandebeteende inbakat i upplägget? Att en häst enkelt gör en förflyttning sidledes, är det som svar på ryttarens signal eller är det för att undvika hunden som ligger utanför och tittar? Beroende på vilken metod man jobbar efter så är ju svaret olika. Om jag tränar enligt ett tryck/eftergiftkoncept så kan skänkeln vara anledning till förflyttning….eller så är det hunden. Om jag tränar belöningsbaserat kan det vara min signal som information om kommande belöning som får hästen att gå åt sidan…..eller så är det oviljan att gå nära hunden (beteendet blir negativt förstärkt).

Huruvida det spelar nån roll vad som är vad kan ju diskuteras, men själv tycker jag bättre om mig själv som människa och tränare om jag alltid försöker förstå situationen jag är i så jag kan göra den ännu bättre till nästa gång. För att veta vad som är vad finns det egentligen bara ett enda sätt. Vi kan ju försöka tolka och dra slutsatser, och det är ju det vi måste göra, men för att veta säkert måste hästen själv få berätta. Om ett beteende är positivt förstärkt kommer den att bjuda det igen, om det är negativt förstärkt kommer de inte att göra det på eget bevåg.

Vill du komma tillbaka till startsidan för belöningsbaserad träning?