Det här med kriteriesättning är en av de viktigaste sakerna att se till att lära sig och få koll på, och också en av de svåraste. Jag har stångat huvudet i väggen mååånga gånger, frustrerad och ledsen över att jag inte lyckas i mina avsikter. Nu, efter ett antal år av stångande, så är det i alla fall min första åtgärd att fila på när saker inte blir så som jag tänkt mig. Wiggo, en av mina kollegor och läromästare, går helt sonika där ifrån om jag inte lägger upp övningen så att han förstår den. Har han väl gått därifrån så är det lögn i h….att få honom tillbaka. Då har han redan bildat sig uppfattning att det är helt obegripliga göromål på todo-listan idag, så det är bäst att hålla sig på behörigt avstånd.

Det är lätt att luras att tro att det är belöningen och kvalitén på den som får saker att ske, men så är det inte. Självklart måste belöningen finnas, precis som att ingen av oss skulle fortsätta att gå till arbetet om det inte kom en löneutbetalning i slutet av varje månad. Storleken och kvalitén på belöningen har dock underordnad betydelse om inte situationen i sig är tillräckligt tydlig/enkel/intressant…vad som nu är nödvändigt för aktuell individ.

Man brukar prata om A B C

Antecedent – det som sker före ett beteende, t ex en signal eller annan info om att ett visst beteende är lönsamt.
Behaviour – beteende
Consequence – konsekvens av beteendet, belöningen.

Ett exempel från min vardag

Vi har en hund som fäller väldiga mängder med hår. Beteendet ”städa golv” blir belönat med ett rent golv. Efter att ha förbrukat ett gäng robotdammsugare pga för mycket hundhår så har vi förlitat oss på en sopkvast och en golvmopp eftersom jag anser att det är för besvärligt att ta fram dammsugaren. Så, Antecedent – hundhår på golv (mopp eller dammsugare står i skåp). Beteende – städa golv. Consequence/belöning – rent golv. Utfall : Jag städar inte golven utan mina sockor ser ut som små marsvin.

Möjliga åtgärder

Man skulle kunna tänka sig att jag satte upp små belöningar för mig själv för varje gång jag städat golvet. Fungerar inte, har provat. MEN om jag ändrar på antecedenten, dvs sänker svårighetsgraden kan vi börja prata. Sagt och gjort, efter diskussion med Google om vilken dammsugare som klarar av så mycket hundhår som den behöver kunna, som på en laddning kan dammsuga den yta som behövs och som kan hänga lite enkelt på väggen så den är lätt att ta fram så vips hände det. Nu är det jag som springer omkring med dammsugaren minst en gång om dagen, fler om det behövs. Behovet är samma – lika mycket hundhår som tidigare. Belöningen är samma – rent golv. Skillnaden är att nu är det enkelt och helt utan besvär. Den lilla lampan i framkant som belyser skräpet på golvet är också en prima förstärkare 🙂 .

Med det i åtanke så är det lätt att förstå att om en övning är svårbegriplig för hästen så kommer han sannolikt inte att göra den, oavsett storleken och kvaliteten på belöningen. Omvänt kommer den att leverera ganska säkert även för en medioker belöning om det bara är tydligt vad det är vi vill att den ska utföra. Min erfarenhet är också att om övningen är tillräckligt lätt att förstå och utföra så är den förstärkande i sig. Benägenheten att upprepa övningen kommer att stiga mer än vad belöningen i sig egentligen motiverar. Exakt samma som med mitt dammsugande.

Små steg ger stora kliv framåt.

Nu ska man inte tro att man för den skull bara kan göra plättlätta saker bara för att man jobbar belöningsbaserat. Tvärtom, det går i en rasande fart att komma vidare till svårare och svårare övningar, men man måste bara göra dem enkla nog och dela upp dem i tillräckligt små bitar.