Är ett nej alltid ett nej, och vad är egentligen ett nej? Utan att dra några som helst liknelser till andra situationer i övrigt så skulle jag ändå vilje resonera lite om det här med nej. Traditionellt sätt inom djurträning så har vi ju varit mer intresserade av det egna ”nejet”. Gör inte så! Sluta med det där! Lyd!

Ett nej från oss kommer ofta som en följd av ett annat nej, uttalat av djuret. Häst ska få flätad man inför tävling. Människa börjar sin kärleksfulla omvårdnad, häst känner att det är något som irriterar i mankammen och ruskar på huvudet för att bli av med olägenheten. Ett tydligt Nej från hästen på vårat beteende som i sin tur besvaras med ett ännu tydligare Nej från människan. Kanske en skarp verbal signal, kanske en fysisk åtgärd, kanske genom att bara ignorera tills den hårfagre ger upp. Vårat Nej ses som viktigt och funktionellt för att kunna uträtta vårt beteende. Hästens Nej ses som olydnad.

Så, ska man inte kräva nån efterlevnad alls?

Nja, som jag ser det så handlar det om att se nejet som information om att nånting är för svårt, för läskigt eller för ointressant för att utföra. Information om att jag behöver göra upplägget på ett annorlunda sätt för att istället få ett Ja.

En hund som hoppar på människor, eller häst som krafsar i marken eller barn som slår med glaset i bordet. Allt det är beteenden vi gärna vill säga ett tydligt Nej! Till. Det intressanta är ju om vårt nej har någon funktion. Om ett Nej-ord är kopplat till ett tillräckligt starkt obehag, så kommer benägenheten att sluta vara ganska hög efter den första erfarenheten av obehag. Det vi kallar för bestraffning, vilket ordagrant betyder ”en konsekvens som syftar till att minska sannolikheten för att ett visst beteende ska upprepas” (B.F. Skinner). Dvs, för att ett verbalt Nej ska vara funktionellt för att avbryta ett beteende måste det vara förknippat med en konsekvens djuret vet att det inte vill ha. Det fungerar, absolut ingen tvekan om det, djuret kommer att bete sig fogligt. Frågan för mig är snarare vad jag vill ha med mig in i träningen eller i vår vardag. Om jag kan lägga upp min träning av djuret, eller vardagen för mig och mina medmänniskor så att benägenheten till Nej minskar så är det för mig ett mer tilltalande liv att leva. Det handlar inte om att jag tycker att mina djur ska få bete sig hur som helst och bli till en allmän plåga för vår omgivning. Det handlar snarare om att jag lär mig förutse alla situationer och öppnar dörren för andra möjliga, för mig önskvärda beteenden, som jag kan belöna. Beteenden som hamnar högre upp i byrålådan så att säga. Om min hund lär sig att det kan betala sig ganska bra om den kommer och ligger eller sitter still på given plats när det kommer nya människor till huset så pass att den väljer det istället för att hoppa på nykomlingen så har jag en hund som uppför sig väl i allas ögon, och jag slipper hålla på och korrigera ett oönskat beteende – djuret beter sig fogligt.

Man skulle kunna fråga sig om den omvägen är nödvändig ”när man bara kan säga till den”, och det är ju bara upp till varje person att svara på. Jag personligen tycker bättre om mig själv när jag är en Ja-sägare.

Är djurets nej en brist på disciplin?

I tio fall av tio så säger ju inte hästarna nej bara för att de tycker det är så himla roligt att vara motvals. Ett Nej är ju en upplysning om att ”jag vågar inte”, ”jag tycker det är för svårt”, ”jag förstår inte”, ”jag är trött och orkar inget mer”. Att som människa då säga ”Jo, du ska därför att…..” är ju kanske inte det mest effektiva sättet att bedriva träning på. Att istället säga ”Jasså, då ska vi se om vi kan förenkla det hela så du klarar av det” är däremot en framgångsfaktor som aldrig fallerar. Rasande snart klarar hästen av det svåra om den fått möjligheten att ta sig dit via det lättare upplägget. Jag tycker personligen bättre om mig själv om jag är en Jasså-sägare.

Ett Nej är information om ett felaktigt upplägg. När vi säger Nej till en annan individs Nej riskerar vi att ge vi oss in i en loop av destruktion av det goda vi faktiskt byggt tills dess. Till syvende och sist handlar det för mig om vilken sorts person/tränare/förälder/medmänniska jag vill vara. Jag tycker nej-sägare är ganska trista.